lördag 27 oktober 2012

Det är höst nu, även fast snön har anlänt

Dom senaste dagarna har varit väldigt blandade. Jag har spenderat timmar på akuten, ett dygn hemma och tid på avdelningen tillsammans med Emma. Jag är fortfarande inte klokare än sist jag skrev. Mår dåligt och känner mig otroligt äcklig. Borde gå in i duschen och skölja av mig lite äckel, men jag tål inte min kropp, jag hatar den. Jag har gjort enorma framsteg och anorexin är nästan putsväck. När jag väl hade börjat acceptera min "höga" vikt fick jag nya mediciner insatta pga psykosen och jag har nu gått upp 4 kg på typ två veckor och det gör ont i mig. Jag som precis hade accepterat min vikt och så skjuter den iväg igen. Mitt psyke klarar inte av det då anorektiska tankar kommer tillbaka på en gång. Kan jag inte bara få äta och vara lycklig utan att vikten ska skjuta i taket..? Tror seriöst att det är något fel på min kropp, det kan inte vara nyttigt att verkligen skjuta i vikt när man redan är normalviktig. Jag kommer aldrig sluta gå upp i vikt, vilket är ett öde jag inte kan acceptera...

Har iallafall motiverat mig till att ta en promenad med Emma idag. Soligt, kallt och skönt! Nu är jag helt slut och ligger i en soffa på avdelningen. Inget besked har jag fått heller! Blir tokig, vill flytta till behandlingshemmet nu. Orkar inte vänta. Ska väl försöka ta tag i mitt liv snart iallafall. Måste verkligen duscha, tvätta kläder och städa. Personalen blir så griniga när man luktar äckligt och har stökigt på rummet. Häromdagen fick jag och Emma den fantastiskt utomordentliga utmärkelsen "stökigast rum på avdelningen"! Stolta tjejer.


tisdag 23 oktober 2012

Knäckebröd

Har fått värsta cravingen. PÅ KNÄCKEBRÖD! Äter seriöst 15 st om dagen. Så gott så jag vet inte vad! Lite konstigt kanske, men vad gör väl det om 100 år?

/Glitterglans

En bild säger mer än tusen ord

Hej cyberspace!
Igår var en blandad dag. Började den med att spendera förmiddagen inne på arbetsterapin där jag kom på den briljanta idén att tillverka doftpåsar. Dom blev mycket fina. Och väldoftande. Lunchen bestod av fisk och potatis precis som det brukar vara. Efteråt blev det en sväng ner på stan tillsammans med T där vi shoppade choklad och te, var ute lite för länge och promenerade. Får egentligen bara vara ute en halvtimme åt gången, men det råååkade bli en timme, fast som tur var verkade inte någon av personalen bry sig. Kvällen bestod av stickning, virkning, Lars Winnerbäck och chokladmys med bästa Emma. Efter det vet jag inte riktigt om jag kan kalla det en bra dag. Blev väldigt jobbigt under kvällen när ångesten sakta smög sig inpå mitt bara skinn. Efter extra mediciner trots att jag sa att jag inte ville ha, tre vetekuddar, massor av prat med personalen och lite dumma grejer så somnade jag väl runt två på natten. Kändes härligt att bli väckt halv åtta...

Nu sitter jag på ABC (ätstörningsenheten) och dricker en mjölkdrink, vilket är ett eget påhitt där man fyller en mugg med mjölk, liiite kokande vatten och te. Har bildterapi idag och har verkligen inte lust med det. Vill bara ligga i en säng och dö en stund. Ska väl försöka ta en promenad med Emma i eftermiddag när jag är tillbaka på avdelningen.

Mamma laddade precis upp världens finaste bild på en av världens finaste tjejer. Gud vad glad jag blev av att se den. Hjärtat tog ett extra skutt för att sedan huggas i bitar. Det gör så ont att vara ifrån min familj och mina systrar. Jag vill vara hemma hos dom, vara en bra storasyster och en god förebild, vilket jag inte är. Men jag älskar dom så att hjärtat gör ont. Tack vare dom orkar jag varje dag, jag orkar överleva.

Detta inlägg blev väl några ord, men en bild säger mer än tusen sådana.
/Glitterglans

måndag 22 oktober 2012

Ångest som hittar ett hem

Sommar, vinter, vår
ångesten är lika svår
hur & var jag än går
_______________________________
Jag bär på ett hjärta, en vilsen själ och jag ska hitta hem
Med en kompass i ett väglöst land ska jag finna ro
Tänk, jag blev så varm, att blodet frös till is
_______________________________
Hör du hur du ser
ser du hur du lyssnar?

Ett månljus som tränger sig igenom
dalar av mörker och berg av demoner


...lite dikter jag har skrivit under tiden jag har varit på avdelning.
/Glitterglans

Fröken svår, glitterglans och en dans på rosor

Hej! Tänk att du har hittat just denna adress av alla miljontals här ute i cyberspace. Jag är nog varken mer eller mindre intressant än någon annan människa, jag bara är här, finns till och skapar både glädje och smärta. Mitt liv är nog egentligen inte så komplicerat, det är bara jag och min överintelligenta hjärna som komplicerar det litegrann.

Jag har det senaste året varit sjukskriven från skolan pga anorexi och depression. Har spenderat sammanlagt ett halvår inom den psykiatriska slutenvården och ett år på ätstörningsenheten. Nu är jag inlagd inom slutenvården pga av depressionen, självskadandet och den akuta psykos jag fick för ca 2 veckor sedan. Det kanske låter hemskt, men jag tänker inte så mycket på det mer än att det tillhör mitt liv just nu. Jag vill ha bort det, men det går inte att stressa fram något, vilket jag har märkt ett x antal gånger. Men men! Nu är det snart klart att jag flyttar på behandlingshem. Kanske redan den här veckan, eller nästa. Där är det tänkt att jag ska kämpa rumpan av mig så att jag blir frisk någon gång! Då ska jag bort ifrån allt det där självdestruktiva jag sysslar med, aldrig mer vill jag tillbaka hit. Anorexin existerar knappt längre, bara lite ätstörning, men inte anorexi. Självskadandet är värre, usch jag hatar det!

Bloggnamnet är taget ur boken "Christoffer Robins värld", glitterglans. Glitterglans är ett ord jag ofta använder inom mitt diktskrivande och därför valde jag att ha det som identitet här ute i cyberspace. Fröken svår är taget från Lars Winnerbäck, som jag helst lyssnar på, dessutom känner jag igen mig själv i Fröken svår. Jag är ganska svår, inte så svart, men svår.

/Glitterglans